Landbaserade biodiversitets projekt FKL (fosfor, kemikalier och läkemedel)
Anpassade filter och dammar anläggs vid vattendrag, (bäckar och åar) i syfte att begränsa läckage av fosfor, kemikalier, läkemedel och mikroplaster.
Näring från gödsel som läggs ut på jordbruksmark rinner med regnvatten och grundvatten ut i olika vattendrag och vidare till sjöar och hav. Dessa läckage är den största källan till algblomningar, syrebrist och bottendöd i Östersjön. Studier visar att upp till 60% av den fosfor som läcker från jordbruksmark och transporteras i diken kan fångas i kalkfilter och dikesdammar. Om filtren kombineras med dammar fångas ytterligare 15-20% av fosforn. Filtren fångar framför allt fosfatfosfor som är det mest lättillgängliga för växter och alger.
Nuvarande reningsverk har begränsningar i att filtrera bort låga halter av stabila kemikalier. Innan kemikalier och läkemedel når reningsverket har vi sett bra resultat i pilotprojekt som fokuserat på ozon eller kolfilter för att fånga dessa föroreningar. Resultaten från dessa projekt visar att det finns kostnadseffektiva sätt att minska halterna för flera av kemikalierna med över 90%. Målsättning är att inom snar framtid även implementera avskiljning av mikroplatser
1415´s projekten syftar till att minska läckaget av gödsel och föroreningar till sjöar och hav.
En ny giv om vilda pollinatörer
EU-kommissionen lade den 24 januari fram en ny giv om vilda pollinatörer.
Mot bakgrund av minskningen av pollinerande insekter i Europa lades ett EU-initiativ om pollinatörer fram redan 2018. Men efter högt ställda krav om mer beslutsamma åtgärder från allmänheten omfattar den nya given ytterligare åtgärder för EU och medlemsländerna i syfte att stärka insatserna för pollinatörer.
Återställa livsmiljöer för pollinatörer i jordbrukslandskap
Medlemsstaternas strategiska GJP-planer19 omfattar en rad olika åtgärder med stor potential för skydd av pollinatörer. Flera planer syftar till att skapa utfodringsområden för vilda pollinatörer, t.ex. blomsterremsor, odling av årliga dragväxter eller andra lämpliga landskapselement. Andra åtaganden gäller inrättandet av icke-produktiva områden på åkermark för att, bl.a., förbättra pollinatörernas livsmiljö. Källa från EU
Att återväta torvmarker och etablera nya våtmarker
Våtmarker är artrika miljöer och bidrar med ekosystemtjänster som vi människor är beroende av, som till exempel vattenrening.
Våtmarker fyller flera funktioner då de renar vatten och skyddar mot både torka och översvämningar. Genom att återväta torvmarker eller att etablera nya våtmarker minskar även utsläppen av växthusgaser.
Varför våtmarker?
- Förhindrar övergödning av kväve, fosfor och läckage av miljögifter
- Bidrar till en artrik miljö
- Behåller vatten i landskapet
- Bidrar till högre grundvattennivåer
- Binder koldioxid
Torvmarker där diken håller grundvattenytan sänkt släpper ofta ut större mängder växthusgaser än odikad torvmark. Det gäller i stort sett all dikad torvmark i södra Sverige och den bördigare torvmarken i norra Sverige. På bördigare torvmark i södra Sverige ger dikad torvmark mellan 6 till 26 ton koldioxidekvivalenter per hektar och år större utsläpp än odikad torvmark. Det motsvarar vad förbränning av 2–8 kubikmeter olja ger.
De ökade utsläppen av växthusgaser är en följd av dikningen. Under tusentals år har växtdelar ackumulerats i torven. Kol har på så sätt bundits i marken. När marken dikas, försvinner vattnet och torven syresätts. Torven börjar brytas ner, kolet avgår som koldioxid och en del kväve omvandlas till lustgas. Samtidigt ökar utsläppet av metan, men i en omfattning som har mindre klimatpåverkan än utsläppen av koldioxid och lustgas.
För att minska utsläppen från de dränerade torvmarkerna är återvätning en rekommenderad metod. Återvätning innebär att tidigare grävda diken, som dränerat marken från vatten, antingen tillåts växa igen eller fylls igen genom så kallad pluggning. Klipp från Naturvårdsverket.
Vid intresse kontakta oss via knappen till vänster.
